Prenumerera gratis på vårat nyhetsbrev
med platsannonser, produktnyheter,
utbildningar och mycket mer.
Amelia Morey Strömberg, gästkrönikör.
Vår gästkrönikör Amelia Morey Strömberg ger sin syn på Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) från både myndigheter och medborgares perspektiv. Amelia är till vardags verksam vid organsiationerna Vatteninfo och Utvecklingscentrum för vatten (UCV) i Norrtälje.
Lagen om allmänna vattentjänster (LAV) är en konstig lag tycker jag, trots mina 30 år som va-ingenjör i olika kommuner.
För det första så har ingen myndighet ansvaret för att lagen följs, och då blir huvudmännen för vatten och avlopp i en kommun indirekt allena kunnande myndighet för vatten- och avloppsfrågor. Den andra konstigheten är att det inte går att överklaga beslut enligt LAV.
Som ingenjör har man kanske en 15-poängskurs i juridik med sig i bagaget, men får ta beslut som kostar flera hundratusen för en enskild medborgare.
I lagen finns en paragraf, paragraf 6, som tvingar kommunen att bygga vatten- och avloppsledningar med tillhörande vattenverk eller reningsverk om det finns behov av detta med hänsyn tagen till hälsa och miljön i ett större sammanhang.
Paragrafen lyder:
6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett större sammanhang för en viss befintlig eller blivande bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va-anläggning.
Det där “skall” betyder även att kommunen inte får låta bli att bygga om det finns brist på grundvatten eller läckande små avlopp i områden med fler än cirka 20 hushåll. Kommunen har alltså inget annat val än att bygga.
Idag har paragrafen föranlett en stor diskussion även hos många kommuner som till exempel min egen kommun, Norrtälje, där det trots en relativ liten befolkning (64 000 fast bosatta eller inskrivna) finns 30 000 enskilda vatten och avlopp, det vill säga egna brunnar eller små avlopp i form av mer eller mindre godkända anläggningar (jag skulle tippa att 60% av dessa små avlopp inte håller måttet enligt dagens krav), vilket leder till kontamination av vattenbrunnar och övergödning av vatten.
Norrtälje är en tredjedel av Stockholms län till ytan så om man måste bygga ledningar från centrala anläggningar ut till alla byar, kan man räkna ut att med ett pris av cirka 5000 kronor per meter ledning, är investeringsbehovet enormt. Samtidigt växer Norrtäljes befolkning med cirka 1000 personer per år och nästan alla vill ha en vattentoalett. Trots stora förhoppningar har man fortfarande inte kommit på ett bättre system att transportera bort avloppen från husen än vattentoalett och vattenburna ledningar.
Som sagt, paragraf 6 ställer till det för kommunerna och paragraf 24 i samma lag ställer till det för fastighetsägaren. Där står:
24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va-anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.
Foto: Ulrik Hammarsträng
Även om många fastighetsägare tycker att deras anläggningar är bra så finns det mig veterligen bara ett enda domstolsbeslut där fastighetsägarens anläggningen ansågs tillräckligt bra för att slippa bli “tvångansluten” som många felaktigt uttrycker det. Det är faktiskt så att ingen behöver ansluta sig så länge deras anläggning fungerar, men de måste betala avgiften.
Summa summarum: kommuner är missnöjda för att de måste bygga ut till avlägsna områden till orimliga kostnader och folk är missnöjda för att de måste betala åtskilliga penningar för något de inte anser sig behöva…
Det blev till sist en SOU om saken, SOU 2018:34 Vägar till Hållbara vattentjänster. Tjusigt värre, beslutet togs i maj 2017 och utredningen blev klar 28 maj 2018 då betänkandet lämnades till regeringen.
Trots flera brister var utredningen och betänkandet det enda som hände i den här frågan, kommuner är missnöjda för att de måste bygga ut till avlägsna områden till orimliga kostnader och folk är missnöjda för att de måste betala åtskilliga penningar för något de inte anser sig behöva…
Kommuner, konsulter, miljöfolk och va-ingenjörer, alla väntar med spänning på att åtminstone några av utredningens förslag ska antas av riksdag och regering, till exempel att det ska vara enklare att behålla eller bygga gemensamma anläggningar (samfällda lösningar) utan att kommunen ska vara tvungen att bygga ledningar kors och tvärs och även att kompetensen inom enskilda avloppsanläggare ska ökas genom certifiering. Men...ingenting har hänt till dagens datum. Senaste vi hörde nåt så skulle utredningens förslag behandlas den 3 mars. 3 mars passerade, och på regeringens hemsida står: ingenting.
Dagens vatten- och avloppsanläggningar byggdes i huvudsak under senare 60-tal och början av 70-talet. Som tur var så var Sveriges politiker på den tiden oerhört optimistiska om hur många vi skulle bli i Sverige i framtiden. Jag roade mig en gång med att räkna ut hur många människor vi borde vara i Sverige nu om alla befolkningsprognoser från 80-talet hade slagit in, Sverige skulle ha en befolkning på typ 40 miljoner personer.
I va-sammanhang innebär detta att många anläggningar blev väl tilltagna och vi kunde växa i princip oavbrutet under flera decennier. Under den första stora ekonomiska recessionen under 90-talet blev det stopp på investeringar och även stopp på nyanställningar runt om på Sveriges va-anläggningar. De väl tilltagna ledningsnätet fick relinas för att undvika bakterietillväxt.
I vissa kommuner diskuterar man nu hur man ska kunna inskränka vatten- och avloppsområdena så att man ändå kan behålla ett minimum av service, ett bra alternativ skulle vara att lämna över till de boende… Men paragraf 6 i LAV tillåter inte detta och det saknas i resten av lagen någon möjlighet att avstå från att tillhandahålla vattentjänster.
Så nu står en hel del kommuner med skägget i brevlådan efter den abrupta slutet på processen med att ta fram ett alternativ till §6 i LAV som gjorde att kommuner har väntat med beslut om nya va-områden. Fastighetsägarna har många gånger hunnit se till att inte ha olagliga avlopp (som föranleder vite från miljökontoren för sköna tiotusenlappar) och investerat mellan 100-150 000 kronor i nya anläggningar som, när kommunen kommer förbi med ledningsnätet blir “onyttigblivna“ anläggningar, för vilka kommunerna ersätter fastighetsägarna med ett lågt värde, och ännu mer synd är det om de som har borrat en brunn för 100 000 kronor och där vattnet inte kan drickas utan att investera ännu mera i filter som inte ens är certifierade… men det är en annan krönika.
Amelia Morey Strömberg
Gästkrönikör
| Dela |
 |
Tillbaka |
Under första kvartalet minskade försäljningen av värmepumpar på den svenska marknaden med 43 %. Vätska-vattenvärmepumpar står för den största minskningen med 46 %.
Du missar väl inte att titta förbi Slussen.biz i monter A12:04 på Nordbygg? Kom och testa dina färdigheter i dart med chans att vinna fina priser och ta ett snack hur du kan nyttja Slussen.biz på bästa sätt.
Den 25 april presenteras vinnaren av Stora Inneklimatpriset på Nordbygg och vi presenterar nu den fjärde och sista i raden av de nominerade som är Bevent Rasch/4Safe Air AB som utvecklat konceptet Visable Air System, VAS.
Solceller på vatten, vertikal solpark och ny monteringsmetod juryns favoriter.
Prisutdelningen av prestigefyllda och traditionstyngda Stora Inneklimatpriset närmar sig med stormsteg och vi har fått veta mer om ytterligare en av de nominerade, Locum och systemet Census Eye.
Gamla ledningar och nya vitvaror innebär störst risk för vattenskador. Och svenska folket behöver förbereda sig bättre för kalla vintrar för att undvika frysskador. Det visar Vattenskaderapporten 2023.
Slussen.biz fanns på plats för att få veta mer om CO2-värmepumpen HeatQuantum när leverantören Advansors turné fanns på plats i Arlanda stad.
Försvarsmakten ansvarar för PFAS-föroreningarna i Uppsalas vatten. Det står klart sedan Mark- och miljööverdomstolen i dag meddelat sin dom.
Den kommunala energi- och klimatrådgivningen leder till ökad kunskap hos svenska hushåll, och bidrar också till insatser som ger minskad energianvändning. Det visar en nyligen genomförd utvärdering som Energimyndigheten beställt.
Mark- och miljööverdomstolen fastställer Länsstyrelsen i Skånes läns beslut att förbjuda nyanläggning av solceller på en åkermark i Helsingborgs kommun.
